Prinsen i Prästbol

Söndagen den 13 juli kom äntligen vår ögonsten.
Han är världens finaste och goaste, men så säger väl alla föräldrar ;)

Kl: 23.08 (efter att ha haft värkar sen 04) kom han ut. Han vägde 4170g och var 53cm lång. Inte alls kort och tjock som sista ultraljudet visade. Han var snarare smal, helt perfekt sa barnmorskan och vi höll med :)
Men för min del var det inte riktigt över än, moderkakan satt fast så jag fick, efter några försök att ta ut den, åka till operation och bli sövd. Inte så kul att behöva lämna bebisen när man precis fått han, men min älskade David tog han om honom. David gjorde ett otroligt jobb under hela dagen med att masera mig. Jag hade ständig smärta i ryggen och kramp i låren. Ryggen blev bättre efter akupunktur och sterila kvaddlar. Vilken otrolig grej, kvaddlarna var min räddning, de sattes 4 stick i ryggen och 4 i buken. Det kändes bra att kunna välja naturlig smärtlindring, jag ville ju inte ha medicinskt om det gick. Men efter ett tag började jag med lustgasen och i det allra sista fick jag bäckenbottenbedövning.
Efter att jag vaknat fick vi ett familjerum på avd.11 där vi stannade tills igår lunch.
Jag har varit lite öm i underlivet men var uppe och gick 10min efter att jag vaknat på Intensiven, så det har gått väldigt bra (sprack inget men fick 2 stygn invändigt för bebisen rev mig på väg ut).
Anledningen att vi stannade var kvar så länge var dels för att det skulle göras undersökningar på mig efter operationen och rutinundersökningar på pyret men framförallt för att amningen inte gått helt bra. Han har lite svårt för sugtekniken men han äter bra när vi pumpar. Jag har med en pump hem så vi pumpar ibland och ibland ammmar han jättebra. Det går frammåt iaf och det känns bra. Är så skönt att vara hemma! Vår lilla familj!!!