Hormonsvängningar...

... jag blir knäpp...
Jag är ganska känslig i vanliga fall, klarar inte av att bråka eller att bli arg eller att någon blir besviken eller arg på mig eller se sorgliga filmer etc utan att gråta, men nu är det hysteriskt. Jag börjar gråta hysteriskt för ingenting och om det skulle vara något, tex ett litet tjaffs med D (i vanliga fall skulle det inte vara ett tjaffs men jag är så svag och känslig att allt blir till småtjaffs) så gråter jag tills jag inte kan andas, skrämmer livet ur D varje gång.
Eller som idag, jag e bara lite trött och mår illa- det gråter jag för. Tittar på Greys´s Anatomy (lånat  säsonger) och gråter. Det är inte roligt att vara gravid jämt vill jag lova.

En annan sak jag gråter för:
Tanken på att det är en liten bebis i magen, när den rör sig och buffar till mig när jag stryker med handen över magen gör mig så rörd att jag börjar gråta. Förstår inte vart alla tårar kommer från. Jag vill att D ska vara hemma från jobbet och bara krama mig, men oftast när han e hemma så orkar jag inte kramas för att det är för varmt eller så e jag för trött eller så har jag ont eller...kan inte vara lätt att leva med mig nu!


Jag kommer nog inte börja med några hormon-preventivmedel efter graviditeten, känns läskigt att tillföra mer hormon efter denna berg-och-dalbana som varit. Det måste ju påverka kroppen negativt.

Nu ä det mindre än 6v till beräknad förlossning, det närmar sig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback