Prinsen i Prästbol

Här sitter jag mitt i natten och kan inte sova. Eller tidig morgon kanske det e, klockan e drygt 5 iaf.
Mkt som snurrar i huvudet.
Igår var ingen rolig dag, kan jag milt säga.

Jag stod och förberedde mat, vi skulle grilla med Malin & Jocke. Då ringde svägerskan och sa att det var något fel på Indra, hennes äldsta hund, och ville ha mig med till vetrinären. Klart jag följde med. Ingen ska behöva va själv i jobbiga stunder.
Det var så hemskt att se den här goa hunden så sjuk. Jag kan inte fatta att det kan gå så fort. Det får en, mig, att tänka. Hur sårbar man e, att vad som helst kan hända. Man ska verkligen ta vara på tiden och leva nu, inte sen, inte imorgon.
Jag vet att svägerskans hundar e som hennes barn, som det e för de flesta som har husdjur, och jag lider så med henne och hennes familj. Jag var ganska fumlig och visste inte riktigt vad, hur jag skulle göra i vissa stunder men jag hoppas att du kände att jag ville va ett stöd för dig coh Indra.
Jag älskar dig och alla dina barn och det är bara ringa om det skulle var något, vad som helst, men det vet du nog!

Vila i frid Indra!

--------------------------------------------------

Så till en materiell förlust som inte går att jämföra med en levande, emotionell förlust men som ändå kan göra ont.

Tidigare på dagen igår så var vi och tittade på huset men D gillade inte trädgården. Jag vet väl att han har rätt men det gör ont. Jag är helt kär i huset. För mig så var planlösningen perfekt, förutom toan på övervåningen. Det är lite sorgarbete för mig nu, känns som jag förlort något. Men tomten kändes liten, även om den e större i m2 är vår. Men vi hittar nog vårt hus en dag. D har ju även fortfarande prövotid på jobbet och det spelar ju in. Men aaaaaaaarghhhhhhh vad jag gillade det tysta, härliga härliga läget.
Älskade svägerskan sa att de kanske kan stycka av en del av sin tomt så vi kan bygga hus och det är ju ingen dum idé men undra om vi har råd med det. Inte gratis att bygga hus....

--------------------------------------------------

Så skrutten så. Han hostade igår och var ledsen när jag kom hem, det var så skönt att krama hans lilla kropp efter det hemska besöket hos vetrinären.
Men då blev jag orolig för att han skulle behöva va vaken inatt igen. Men det har gått bra, han har sovit, hostat till någon gång och drömt mardrömmar men han har inte vaknat. Nästan så jag blev orolig att det var något fel så jag var tvungen att gå upp och lyssna så han andades och sen kunde jag inte somna om. Så nu sitter jag här och var tvungen att skriva av mig...Kanske jag kan somna om igen, men det känns inte så...